Livets stora frågor är de svåraste. Hur kan metoder vara en hjälp att kommunicera livsfrågor? Verkar det inte väl sakligt? 

Om en fråga är svår att samtala om, är det ofta en hjälp att utgå ifrån en metod som gör ämnet levande. En del metoder är så självklara att vi inte reflekterar över dem:

Att se en film om utanförskap kan göra det lättare att börja prata om egna, svåra erfarenheter 
av utanförskap.

En teater om döden? Kanske lossar kontroll och rädsla sitt grepp, så man äntligen vågar prata 
om det som har tagit stryptag under många år.

Låtar och litteratur om olycklig kärlek har hjälpt många att bearbeta sin livssorg. 
Att tänka – det vill säga att kommunicera med sig själv – är ju också nödvändigt.

Först när vi känner intresse och delaktighet är det meningsfullt att kommunicera. Då ser vi på 
varandras erfarenheter och livsfrågor med respekt.