Seminariefest

23 maj 2017, 21:29

 

Under våren har jag haft glädjen att vara på Dalslands folkhögskola. Där har Integrationspedagog-utbildningen nu genomfört sitt första år. Tisdag 23 maj var det dags för seminariefest. Skolan och deltagarna bjöd in alla aktörer som har medverkat i utbildningen under det här läsåret. Det blev en bra dag!

 

 

Vi använde oss av olika workshops för att lyfta fram kunskap och erfarenheter, men också för att brainstorma idéer som kan vara användbara framåt. Många intressanta röster hördes. Här är exempel på en djupdykning:

Vid ett tillfälle gick mikrofonen runt så att alla kunde dela med sig av sina berättelser. Jag satt på golvet, i mitten av den stora ringen, och skrev ner nyckelord och korta rubriker på A4-papper. Orden bildade en stor, rörlig mindmap på golvet. Senare under dagen klustrade jag orden i fyra kategorier. Här presenteras de fyra trådarna. De är ryckta ur sin ursprungliga talkontext, men de är så viktiga att de har bärkraft i många olika sammanhang. För att skapa en meningsfull helhet i trådarna, har jag lagt till fler ord som fungerar som bryggor. Orden som antecknades 23 maj är skrivna med versaler. Många tolkningar kan göras utifrån ett bra råmaterial, och detta är min.

 

– – – – – 

 

Integration handlar om att lägga ett stort pussel där nya och okända bitar ska kombineras med gamla och välkända, så att alla bitar passar ihop och bildar en fungerande enhet. 

 

Tråd 1:

VAD ÄR ETABLERING? Etablering betyder att varje pusselbit hittar sin plats, kopplar bra till sin omgivning och känner sig hemma. Att leva i en etableringsprocess innebär ATT FÅ EN CHANS till ett fungerande liv. Målet är att gå FRÅN KAOS TILL ORDNING.

Vägen dit är lång och krokig. Den handlar ofta om en OSÄKER OCH SVÅR ASYLPROCESS. Många människor har – även i en välfungerande fas i livet – en ganska krånglig tillvaro med stora behov. En asylprocess innebär en extra stor press på individen. Skruvarna dras åt och det vanliga livets STORA BEHOV blir ännu mycket större.

Hur ser vars och ens FÖRUTSÄTTNINGAR ut? För att klara processen är det nödvändigt att hitta SAMMANHANG

När vi bävar för förändringar beror det ofta på att förändringar innebär något nytt. Detta nya stör våra liv och våra rutiner. Därför löser många sina problem genom att undvika möten som utmanar till förändring. Ett mer konstruktivt sätt att hantera vardagen är att sluta undvika rädslan, och istället undersöka vad den triggas av. Tänk om vi kunde  AVDRAMATISERA mänskliga möten och MÖTA MÄNNISKOR DÄR DE STÅR. Tänk om vi helt enkelt kunde säga: ”Här är vi nu. Men vilka är vi och hur ser vår livsresa ut?”

Hur kan vi begripa oss på varandra? HUR KAN VI FÖRSTÅ HUR ANDRA TÄNKER? Går det över huvud taget? 

Alla människor har OLIKA BEHOV och därför måste vi tänka brett. I en etableringsprocess händer mycket och MÅNGA AKTIVITETER PÅGÅR SAMTIDIGT. Språkstudier och arbetsmarknadsprojekt finns parallellt med MUSIK, KULTUR, FRILUFTSLIV och andra intressen. Den mänskliga naturen är mångfacetterad, originell och växer vilt. Det FINNS INGA FÄRDIGA KONCEPT. Vi gör det som överlevare är så bra på: vi tänker stort, utforskar vår kreativitet och prövar oss fram.

En etableringsprocess tar tid och det är många individer, föreningar och samhällsaktörer som gör den resan tillsammans. Till slut, efter lång väntan och mycket längtan, kan vi säga: ”Men wow, VILKEN RESA det blev!” 

 

Tråd 2:

Många människor måste börja denna resa ensamma. En stor grupp är ENSAMKOMMANDE UNGDOMAR. Var och en av dem undrar: ”VART SKA JAG TA VÄGEN?” 

Har vi ens någon möjlighet att förstå vilken FRUSTRATION som bänder och bryter inuti? Vårt samhälle erbjuder ETABLERING I TVÅ ÅR. Men VEMS ÄR EGENTLIGEN ANSVARET för etableringsprocessen?

Vi kan ju börja med att fråga oss: VARFÖR FLYR MÄNNISKOR? Vi vill alla hitta VÅR PLATS I VÄRLDEN men var finns platsen för dem som flyr för att rädda sina liv? En plats är Sverige. Sverige lever i fred – det är en oerhörd förmån – men att uppleva livskvalitet i Sverige handlar om mer än frånvaro av krig. Tillit och närhet är nyckelord i en god etableringsprocess. Tillit och närhet hör också ihop med frågan ”HUR SKAPA ETT HEM OCH FÖRÄLDRASKAP? Hur kan ensamkommande barn och ungdomar hitta vägen vidare som unga vuxna? Hur kan vi skapa förutsättningar för att de en dag själva ska bli trygga vuxna som kan ta föräldra- och samhällsansvar?

Människan behöver SJÄLVSTÄNDIGHET och egenmakt. En viktig grund byggs genom SPRÅK, UTBILDNING och ARBETE. Det är en PERSONLIG RESA som vi alla behöver göra för att må bra. Men för den som har flytt och måste börja om på ruta ett, är flykten ingen charterresa med all inclusive. Det är en backpacker-strapats med enkel biljett på livsfarliga vägar till okänt resmål. Ryggsäcken då? Den är packad med minnen, annars finns inget bagage att tala om. 

Men sedan, när det finns ett före och ett efter etableringsprocessen, då har det fungerande samhället ÖPPNAT NYA DÖRRAR. Ensamhet har bytts mot gemenskap. Du och jag har varit en del av de ensamkommandes resa och vi kan alla säga: ”JAG HAR LÄRT MIG MYCKET”.

 

Tråd 3:

Varifrån kommer all SPLITTRING? Och hur kan vi hela splittringen? Splittring är komplext och för att komma vidare krävs både FÖRSTÅELSE OCH INSIKT

VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT? Om viljan finns, vad är problemet? En del av problemet är att vi inte når fram till varandra.

En lösning heter SAMVERKAN – samverkan mellan en mängd aktörer. Vi behöver också en samverkan mellan TRADITION OCH LIV. När vi jämför våra traditioner och våra liv verkar det ibland finnas mer som skiljer än som förenar. Vad vi verkligen behöver är EN PLATS ATT LÄRA KÄNNA VARANDRA. Vilken plats är en bra plats? Är det en neutral plats? Eller ska vi kanske ses hos mig eller hos dig? Alla platser som är mötesplatser är bra platser.

Vi möts för att få nya synsätt, nå samförstånd och få bekräftelse, och för att hitta det där vi-et. Då behöver vi ord till vår hjälp. Men vad är ord egentligen? Ord är symboler, symboler för något som finns i verkligheten. Det är ett både praktiskt, fantastiskt och omständligt system – kantat av såväl missförstånd som möjligheter.

En utmärkt plats för att utveckla ordförråd, språksystem och att lära känna varandra, är ett SPRÅKKAFÉ. Det är inte konstigt att både kommuner, organisationer, kyrkor och föreningsliv inbjuder till språkkaféer, för det är en strålande idé.

På ett språkkafé finns möjligheten att BYGGA KUNSKAP på både kort och lång sikt. Du kan gå dit vid ett enstaka tillfälle för att prata om specifika ord. Du kan också bli en del av ett socialt nätverk som du träffar ofta. 

Att HITTA SIG SJÄLV är en process som måste få ta tid. ASYLSVENSKA är inget färdigt språk, det är under uppbyggnad. Språkutveckling behöver många nåbara delmål! Att lära sig ett nytt språk provocerar, skaver och kliar – och belönar. Otåligheten kan vara stor, både hos dem som lär in och lär ut. Men ge inte upp!  Receptet för språklig framgång är aldrig att tiga, att svälja orden som sätter sig på tvären, utan att KOMMUNICERA MERA.

Ett språkkafé är en vinst för alla som deltar. ALLA KAN LÄRA UT SVENSKA, även den som bara kan ett ord. Och svenskar kan lära sig att HÄLSA PÅ ARABISKA, en färdighet som säkert kan löna sig i en oväntad situation längre fram i livet.

Ett annat sätt är att utveckla SPRÅKET VIA MUSIKEN. Språkkänsla handlar om en slags musikalitet. Vi föds med goda förutsättningar och utvecklas hela livet. Språket är levande. Låt det växa vidare via sång och musik. I dag finns det intressanta verksamheter som erbjuder språkinlärning med just sången som metod.

Oavsett hur vi använder tiden för att utveckla ett rikare språk, är det en SPÄNNANDE TID som utmanar. Men ju mer utmanande något är, desto mer måste vi besluta oss för att BORRA DJUPARE. Kommunikation och ett fungerande språk motverkar splittring. När vi kan formulera våra tankar och känslor i ord, när vi har ett språk för det viktiga som ryms i våra liv, då finns det växtkraft. Där människor verkligen talar med varandra och når fram, där finns den där förståelsen och insikten på riktigt. 

Vi delar några ord när vi möts på vägen. Och eftersom orden är symboler för något som finns i verkligheten, är det din och min verklighet vi pratar om. FRÅN DITT HJÄRTA TILL MITT och från mitt hjärta till ditt. TACK!

 

Tråd 4:

När vi nu trycker så hårt på gillaknappen för språkkafé, kan vi ju passa på att tänka ännu större. Testa tanken: BJUD IN till ett slags GLOBALT KAFÉ och NYA MÖJLIGHETER står på kö. Våra riktigt STORA FRÅGOR behöver ett forum. Livsfrågorna trycker på och vad vi svarar på livsfrågorna formar våra liv. 

Men alla FRÅGOR UTAN SVAR, vad gör vi med dem? Don’t panic! En del frågor kräver inga tydliga svar, de gör nytta bara genom att de ställs. 

Det finns många VIKTIGA VÄRDERINGSFRÅGOR att fundera över: 

  • Vilket FÖRHÅLLNINGSSÄTT ska vi ha i integrationsprocessen?
  • Frågorna om TRO OCH LIV, hur ser den dialogen ut?
  • Hur bygger vi FÖRTROENDE för varandra och för samhället?
  • Finns det något BEMÖTANDE som uppskattas vid alla kulturmöten, som alltid funkar? Vilket bemötande är det?
  • Hur kan glädje och meningsfullhet bli en självklar del av integrationen? Vi behöver trivas, ha ROLIGT och skratta i mycket högre grad än vi gör!
  • NYFIKENHET OCH INTRESSE är grundbultar när människor möts – för då vill vi mötas igen.

Folkbildning är bildning som folket behöver. Därför har FOLKBILDNING fokus på livsfrågor och utveckling. Kulturmöten utmanar och utmanas. BLANDAT ÄR BÄST.

Vi kan ha många MÅL för integrationen. Ett huvudmål är att skapa en meningsfull HELHET av till synes lösa delar. Hur kan det bli möjligt i en brokig värld? I så fall behöver vi en universalförmåga. Den förmågan är styrkan att kunna byta PERSPEKTIV

Perspektivskiftet lär mig att människor, kommunikation, händelser och konflikter inte alltid är som jag uppfattar dem. Jag har en utmärkt synvinkel i mitt hörn av världen – men det är min vinkel och det är en vinkel. Om jag ska få en helhetsbild av världen behöver jag odla nyfikenhet och mod att byta perspektiv med andra. 

Ifall jag verkligen vill upptäcka mer av världen måste jag tillåta att den är UTMANANDE. Min invanda synvinkel behöver utmanas! Jag måste sporra mej: Något som jag ännu inte har erfarenhet av kan göra mitt liv rikare! Katalysatorn heter kreativitet. 

Kreativitet är just konsten att kunna byta perspektiv. Att se en annan vinkel, att testa en ny lösning, att kunna föreställa sig något som inte finns på riktigt. Inte än. Men kanske snart. Kreativiteten behöver bränsle i form av påhittighet, så FANTASI ÄR VIKTIGT. Utan fantasi – ingen kreativitet. Så, låt oss använda fantasin och kreativiteten som hävstång!

Fantasi ger kreativitet. 

Kreativitet ger nya perspektiv. 

Nya perspektiv ger fungerande integration.

 

– – – – –

 


Vid pennan: Ellen Zettergren

 

Ellen Zettergrenkontakt@ellenz.se0705 82 42 02